Julia

Lamnade nagra vanner for att traffa nagra andra. Hade lite tid pa mig innan vi skulle motas sa jag tankte att jag knallar istallet for att ta taxi. Det var ingen lang bit, och aven om det hade blivit morkt, klockan var runt 8, sa har jag borjat kanna mig hemma i stan och tyckte inte det skulle vara nagra problem att promenera langs en stor trafikerad gata.
Hade mobilen i handen, hade precis pratat, och ville inte oppna vaskan och borja pilla da man ska ha koll pa sina grejer nar man gar i stan.
Det kommer upp en man vaaaldigt nara brevid mig bakifran, jag vander mig om och liksom hoppar till for att jag verkligen inte var beredd pa att han kulle vara dar. Han gar forbi mig helt lugnt. Sedan stannar han nagra meter fram for att knyta sina skor. Detta har vi blivit varnade for, att om man marker att nagon typ foljer efter men sedan nar man vander sig om sa latsas dom som ingenting och kanske just satter sig och knyter skorna. Sa misstankarna borjade komma, ska jag stanna, ska jag vanda och ga at andra hallet, ska jag springa? Men tankte att gor jag det sa forstar han att jag ar radd. Sa jag fortsatte att ga helt lugnt forbi honom igen.
Jag tror att jag igen vander mig om precis nar han ar brevid mig, han pa nagot satt viftar bort min hand dar jag hade mobilen, vet inte om han forsokte ta den, och grabbar sedan tag i min vaska. Och drog och drog och drog och drog. Och jag skrek och skrek och skrek och skrek. Som tur var hade jag min ladervaska over axeln, runt huvet. Sa den satt ju lixom fast och kunde inte dras sonder.
Efter en stund hamnade jag pa marken pa rygg, la vall hela min kroppsvikt i att dra tillbaka vaskan. Det jag ser da ar tva framlyktor kommande mot mitt huvud, lite labbigt men forstod ju anda att bilen korde upp pa trottoaren for att hjalpa. Da pa nagot satt dras jag ner pa andra sidan av trottoaren, ner for en slant med buskar, snar och trad som sedan blev till typ skog.
Nar vi val stannat i slanten fortsatte han att dra i vaskan. Da borjade det snurra i huvudet. Vad har jag egentligen i vaskan, ska jag bara slappa sa att allt ar over? Jag hade med mig hela min planbok da jag hade planerat att ga till en bankomat, sa det var bade visa kort, korkort och pengar som skulle forsvinna. Men fragan var ju att nar vi var dar nere i skogen, hur langt var han villig att ga for att fa vaskan. Vad kunde han gora med mig nar ingen annan langre sag vad som hande.
Da kom min might in shiny armour, Loui. Han hade sett vad som hande och stannat med bilen dar han hade en pistol. Sa jag horde tva hoga skott (visste inte da vad det var) men grabben blev skraj, stirrade lite pa mig och stack sedan in i skogen.
Jag fortsatte att skrika som en galning sa att dom dar uppe skulle komma och hjalpa mig. Vilket dom gjorde pa en gang. Det var ett flertal sjukt snalla manniskor som bar upp mig, forsokte hitta mina skor som jag tappat och desperat forsokte lugna ner mig hysterisk som jag var gratande och skrikandes.
Loui satte mig sedan i hans bil, man kanske inte ska hoppa in i en bil med vem som helst men just da gjorde jag vad som helst for att komma darifran.
Jag blev kord till hans brorsas hus som lag tva minuter darifran. Han var fodd i london, sa dom pratade bada tva valdigt bra engelska. Dar fick jag skvatta lite vatten i ansiktet, tvatta mina sariga fotter, dricka te och roka en cigarett. Dom var hur snalla som helst, satt och snackade en stund, dom agde tillsammans ett designforetag och just nu jobbade dom med animerad reklam for Unicef. Kunde inte ha hamnat hos battre killar. Dom ringde sedan en taxi sa jag fick aka hem till Usa.
Val hemma blev det "misshandel" igen, Baba tvattade rent mina sar pa fotterna, kan ha skrikit lika mycket da som nar jag lag i skogen. Mama fick sen hjalpa att kla av mig mina smutsiga klader, vansterarmen var namligen helt kaputt och jag kunde inte rora mig.
Sov inte en minut pa hela natten, lite pa grund av smartan i armen och lite av chocken.

Nasta dag blev att aka till sjukhuset for att rontga. Jerry, Babas lillebrorsa korde mig och var med hela dagen. Utan honom hade jag nog suttit dar i 24 timmar, men han fixade och snackade sa att allt gick valdigt snabbt. Rontgade armen och axeln, men ingenting var fel. Sa det var ju valdigt skont det. Axeln kan ha hoppat ur led och sen hoppat tillbaka, eller sa har jag fatt en small pa muskeln eller nagon slemsack. Har fatt antiinflammatoriska tabletter sa smartan gar forhoppningsvis bort snart. Fick aven en stelkrampspruta for hacken i fotterna.

Efter denna langa dag (utan mat) var jag pa valdigt daligt humor nar jag kom hem. Sa vi i huset bestamde oss for att ga ut. Sa det blev att proppa i sig piller mot smartan och ge sig ivag till Via via. Dansade sa gott jag kunde, gjorde ont ibland, speciellt nar folk hoppade in mig.... Men kul hade vi.

Det blev inget jobb idag heller. Da det ar playday pa fredagar sa kande jag att det var onodigt da jag anda inte kan leka med barnen. Och ska jag sitta i ett horn och titta pa kan jag inte ens ha en unge i knat da dom ska klanga och greja. Sa det blev en behovlig sovmorgon. Gick sedan till apoteket och kopte antiinflammatorisk salva, sartvatt och kompresser. Nu blir det att kurrera i helgen sa jag kan ga tillbaka till skitungarna pa mandag!


Veckans hjalte blir Loui. Utan hans pistol vet man aldrig vad som hade hant. Det ar tur att det finns vissa vanliga manniskor i denna varld.

Veckans laxa blir: Ga aldrig ensam nar det ar morkt!
Illegitimis non carborundum